Dalton försvunnen!!!
Tisdagen den 19 februari
Vid lunch var han som vanligt ute och solade sig i glansen, jag gick in och plockade fram lite lunchmat ur frysen, kastade in några vedträn i spisen och tog med mig en kaffekopp och skulle gå ut o sätta mig med honom i solen.... BORTA!!???
Dalton vår ögonsten är ALDRIG borta längre än ett ögonkast!
Och en sån fryskyckling som han är så vill han heller aldrig vara ensam ute mer än 10min för då sätter han sig och "sjunger" tryckt mot ytterdörren....
Redan efter en halvtimme visste jag att han verkligen var borta på riktigt! Skulle han mot förmodan befinna sig bakom nån bod eller nåt garaget så sitter han vid dina ben på två röda om du ropar en gång... nä, detta stämmer inte!
Har gått timvis idag på eftermiddan i skogen, våra skogsstigar och rundor ner till mossen och kärret, ingen Dalton... Kört med bilen längs vägarna, kollat diken, grannar, uthus, stängsel och taggtrådar... ingen Dalton!!
efter 4 timmar...
Ringer polisen och anmäler Dalton försvunnen ifall någon skulle se/hitta honom! Blir kopplad från 114 14 till kalmarpolisen som tar emot anmälan!
Läggdags...
Ska ställa ut vatten, mat, hans bädd och filtar på farstubron ifall han kommer inatt, men jag lär väl inte kunna sova nåt ändå, sitter här med öronen på spets för minsta lilla ljud utifrån... Mannen ska vara hemma från jobbet imorgon och jag jobbar 07-16... så jag hoppas hoppas han kommer hem snart, eller att nån ringer...
Onsdag 20 februari
Ingen Dalton hemma ännu.... Mannen är ute å letar å jag jobbar så gott jag kan, men knappast nån munter dag idag...
Skriver mer när jag kommer hem! Fortfarande ingen Dalton... Mannen har varit så flitig idag så han är helt färdig nu, har nog trampat på varenda liten millimeter i vårt skogsområde härikring men varken spår eller tecken på Daltons närvaro...
Jag ringde även min fd. styvfar som är jägare och berättade, han har en hel del kopplingar till polisen och gav mig direktnummer till en bekant till oss som jobbar på borgholms-polisen.
Otroligt hur dåligt kommunikationen fungerar över bron, dom visste inte ett skvatt att jag hade ringt och anmält en försvunnen hund. Det är ju kalmar polisdistrikt man hamnar hos när man ringer 114 14 så det var ju tur att jag fick kontakt med Bosse.
Han & en kollega lovade att hjälpa oss hitta Dalton, dom jobbade ikväll och hela morgondagen så jag hoppas hoppas nån ringer snart... Alla grannar, bensinmackar, affärer och folk runt omkring oss har fått våra nummer, och tur är väl det att man bor på liten ort där alla känner alla för rykten sprider sig snabbt här! Jägare i trakten, bönderna ute på markerna, skogsröjare, tidningsbud, alla tänkbara vi har kunnat komma på har vi pratat med och alla lovar att hjälpa till att hålla ögonen öppna och prata med andra!
Och nej, Dalton är inte intresserad av vilt och har aldrig dragit iväg förr. Rådjur och harar ränner jämt runt här på gården men han visar inget intresse alls... Är vi ute i skogen har jag honom alltid lös men han försvinner aldrig från mig utan gör som boerboels gör, cirkulerar runt mig och om lilltjejjen är på annat håll går han runt henne i stora cirklar i sakta mak med ett havlt öga på henne, ett mönster han sällan bryter...
Stämmningen hemma är dyster, vi går som zomibes allihopa, lilltjejjen hade varit ledsen idag på dagis och ritat fina teckning till Dalton... Har ingen ro i kroppen till nånting, tvätten i maskinen får va, laga mat känns så onödigt och allt annat också för den delen... Vi vankar här fram o tillbaka, från fönstren till ytterdörren, visslar, ropar men förgäves... Imorgon ska mannen jobba igen, jag har en helledig dag så jag hoppas innerligt att vi snart får ett positivt besked från någon...
Den som ändå visste vart han befinner just i denna stund... För nånstans är han ju...
Vår älskade lilla Dalton, 1½ dygn nu ute i snålblåst o regn, ingen mat och säkert väldigt trött och vill hem till värmen... Hoppas att han lever...
ca 21:00
Har försökt nå en djurkommunikatör här på ön (Lasse Rydström) i hopp om att han kan hjälpa oss "se" var Dalton finns, men utan resultat via telefon. Har skickat ett mail om vår Dalton. Väntar på svar... Hoppet börjar tryta nu...
ca 22:30
Förstår nog inte vad som händer egentligen.. vår Dalton är borta!!! Var är du; Dalton??!! Så jävla overkligt så det går inte att beskriva!! Tårarna rinner och jag önskar att jag hörde hans gnyande vid ytterdörren, eller att hans huvud kikade fram när man öppnade... Nånting är riktigt fel!!! Var är du Dalton?? Hur ska man kunna gå å lägga sig utan dig ännu en natt... Jag hoppas du lever och att du snart står på farstubron älskade lilla yrväder... Kom hem!!!
Torsdag 05:45
Torsdag morgon... En dyster morgon... Jag hörde maken som var ute tidigt och ropade efter Dalton men utan resultat. Han for till jobbet strax efter 05... Försökte somna om men det var svårt, hör en duns utifrån på verandan, går upp genast för att kolla, Joline möter mig ivirig och försöker få fram att hon ser hans svans?? I ytterdörrens sidofönster ser jag det bekanta huvudet skymta, jag öppnar dörren och där står han med tindrande ögon och viftande svans! Han ser väldigt glad ut att vara hemma!
Hungrig, trött och sliten, rivmärken lite här och där, lite halt och väldigt stel men framförallt så sprallande glad. Tårarna fullkomligt sprutar av lycka och vi sitter länge länge på hallgolvet och bara kramar honom. Ringer upp maken och snyftar fram att "Han är hemma nu!!". Va?! Vaddå? Är han hemma?? Är han skadad? Nä, det är han inte bara väldigt trött... Maken vänder med bilen och kommer hem... Helt obeskrivligt vilken lycka, nu är lilla familjen hel igen och man kan börja fungera som vanligt! Dalton sover väldigt hårt och snarkar högt just nu, han ser belåten ut och jag kan tänka mig att han har många timmars sömn att ta igen!
Framåt middagstid idag ska vi åka hem till mamma och se till så han får en välbehövlig dusch, våra duschväggar av glas passar nog inte Daltons storlek... *S*
Ja, det var en hemsk historia som jag hoppas vi slipper uppleva fler gånger, finns nog inget värre än när nåt sånt här händer och man inte vet nånting... Helt maktlös, och denna eviga väntan... Men nu är han hemma!! 
En väldigt efterlängtad stund...
Vad hemskt att behöva uppleva att en familjemedlem försvinner spårlöst. Jag hade så gärna velat hjälpa er att hitta honom, men eftersom jag befinner mig för långt bort så kan jag bara hålla tummarna och hoppas på att han kommer hem snart igen.
*kram*
Jag hoppas verkligen han kommer tillrätta snart, måste vara jättejobbigt för er att inte veta vad som hänt.. jag håller tummarna att allt är okej.
Vad skönt att det blev ett lyckligt slut :)
åh. Så skönt att han kommit hem. Det är hemskt att inte veta vad som hänt, leva i denna vånda. Krama Dalton åt mig med.
Åh fy jag blev helt tårögd!
Åh vad underbart att han är hemma igen, jag blir alldeles tårögd av att läsa om hans svans och glittrande ögon!!!
Hoppas att han har fått vila upp sig ordentligt nu och att han inte fått några "men" av sina dagar på egen hand.
Kram!
Åh vad skönt att han hittade hem.
Sitter här med tårar i ögonen, underbart att ha familjen samlad igen.
Många kramar
Hujedamig vilken pärs ni fått vara med om!
Tack gode den att han är hemma igen!
Kramar till er alla!
Vad skönt att han kom hem igen! Det är hemskt när ens älsklingar försvinner. Vår ena katt sprang bort i höstas och var borta i en vecka, många tankar hann tänkas tills han kom igen... Jag är så glad för err skull!
Oj vilken pärs....
Har ni hört någon som sett honom under tiden han var borta? Har ni någon som helst aning om vart han varit?
Va skönt att han kom tillbaka helskinnad!!
Åh Linda! Så rörande att läsa att eran älskling varit på villovägar. Tårarna bara rann på mig, och så lyckligt att han kommit hem igen!
Saknar er. Kramar.
Så skönt att han är hemma! Förstår hur oroliga ni var. *kram*
Så otroligt hemskt och så helt otypiskt för en bb!
Så himla skönt att grabben kom hem igen!
Tack och lov verkar ni iaf ha ett fungerade söknät/folk som ställer upp dessutom på ön, mer än vad som finns här. Heder åt alla som ställt upp.
Men hugaligen, satt med stigande oro tills jag kom till slutet av inlägget... puh vilken tur att han kom hem igen. Usch man blir ju sjuk av oro! Kram på er!
Jisses vad tårarna rullade innan jag hade läst färdigt men det blev ju ett lyckligt slut som tur är. Ha det gott. // Solan
Vilken story, tårarna bara rann.. väldigt bra och rolig blogg att läsa och en väldigt vacker hund ni har! Mvh/Elin